SOPBORSTAR

Sopborstar används när man torrstädar utan vatten och sopar ytor där smutsen består av torrt skräp och lös smuts såsom dammtussar, sandkorn mm. Borstens konstruktion avgör hur små smutspartiklar man kan samla ihop med den. Städaren bestämmer redskapets position och greppet om skaftet, ett bra val kan vara att köpa sopborstar där handtaget är vinklat så att man inte behöver vrida handleden när man sopar. Ingen egentlig kraft behövs för rörelsen, då borste skall samla och föra bort den torra smutsen. Ur ergonomisk synvinkel är det, om det finns mycket smuts, bättre att samla flera högar än att försöka flytta en växande hög med borsten.

Lämpliga sopborstar är borstar med halvlångt eller långt skaft, gummiborstar, gatborstar och kvastar. Gatborstar och kvastar används i utomhusarbete på belagda ytor när man tar bort skräp och på platser där dammet som de lyfter upp inte medför några olägenheter. En sopborste med långt skaft kan ersättas med en mopp med trådstativ eller mopplatta avsedd för halvtorr moppning. En sopborste kan också användas för borttagning av damm från tak och väggar, om man lindar en halvtorr duk runt den. En golvborste eller sopraka med halvlångt skaft är lämplig när man sopar små golvytor och trappor eller när man samlar och tar upp skräp.

SOPSKYFFLAR

Sopskyfflar används för uppsamling av skräp och även vatten från små ytor när det inte finns golvbrunn eller vattensugare. I allmänhet använder man en sopskyffel med ett halvlångt skaft för golv och andra ytor där man stående kan använda redskapen, den med kort skaft är praktisk vid sopning i trappor, bänkar, rengöring av spisar mm.

MATT/MÖBEL OCH KORTA SOPBORSTAR

Vid borstning av lös smuts och damm från textilytor, möbler och torrmoppar används med fördel en Matt/möbelborste, Möbel/Dammborste dubbelsidig, Moppgarnsborste eller Elementborste.

Borstningsrörelsen består av små roterande rörelser eller av rörelser fram och tillbaka. Den styva, syntetiska borsten i möbelborstar är avsedd för avborstning av textilier och det mjuka taglet för borstning av skräp från hårda möbelytor. En Matt/möbelborste används på möbler och textilier vid vädring och för att putsa redskap, t ex torrmoppar.

SKURBORSTAR/LEVANGER

För att avlägsna hårt fastsittande eller ingrodd smuts används en skurborste för handrengöring eller en levang med skaft. Dessa borstar används tillsammans med vatten som samlar och tar bort smuts och de är dock inte lämpliga för att binda och transportera smuts.

När man väljer borste bör man fästa uppmärksamhet vid lätthet, borststyvhet, och skaftets längd samt om borsten skall vara i plast eller trä. Ett plastämne med syntetfiber är mer hygieiskt än en traditionell träborste med naturfiber.

En levang med långt skaft kan användas för skurning av lösa mattor, väggar, tak och golv. När man skurar hårda ytor bör man jämföra egenskaperna och arbetsställning hos skurborstar och skurblock med varandra. Skaftlösa borstar och borstar med handtag kan användas när man skurar olika mindre objekt. En diskborste är mycket praktisk och kan användas för att rengöra tvättställ, kranar, duschar, städredskap, golvbrunnar osv. En diskborste hålls i allmänhet i ändan av handtaget, men speciellt på mycket smutsiga ställen kan man också ta tag i själva borsten. Handen och handleden belastas mindre, borsten får större mekanisk kraft, och mindre vatten stänks omkring.

BORSTMATERIAL

Intill mitten av 1800-talet fanns inga andra råmaterial för tillverkning av borstar än borst och tagel. Borst fick man från vildsvinets ryggborst och som kom från olika delar av världen såsom Ryssland, Sibirien, Polen, Kina och Indien. Tagel kom från hästar och kor och där skilde man på hästsvanstagel, hästmantagel och nöttagel. Svensk tagel var kvalitativt den bästa därnäst kom rysk, polsk, argentinsk, brasiliansk och kinesisk. I Sverige fanns vid denna tid en halv miljoner hästar.

Gethår användes även men i mindre utsträckning. I motsats till taglet värderades gethåret högre ju mjukare det var och användes bl.a. till barnborstar.

I slutet av århundradet inträffade en fullständig revolution inom borstindustrin för då upptäcktes möjligheten att använda sig av vegetabiliska fibrer, ett förträffligt material att ersätta borst och tagel i enklare borstar. Exempel på dessa material var Piassava, Bassin, Risrot, Unionsblandning, Kokosfiber mm.

Under 50 och 60-talet kom nästa stora utvecklingsfas och det var då man började tillverka borstar i syntetfibrer såsom polyamid, polyester, polypropylen. Detta var billigare och skapade mer hygieniska borstar av högre kvalité. Stommen i borstarna började även vid denna tid att ändras från trä till plast.

RENGÖRING AV REDSKAPEN

Borstar rengörs från skräp och damm med en hård borste eller en moppgarnsborste. Vid behov kan borsten tvättas med ett neutralt eller svagt alkaliskt tvättmedel och skaftet torkas av. På platser med höga krav på hygien som sjukhus och livsmedelsindustri bör man använda redskap med plaststommar och borst av syntetfibrer, som tål tvätt och desinfektion i 100 grader C hett vatten. Man använder ofta även olika färgkoder för hygienborstar för att säkra att borstarna används såsom avsetts.